Jag har ju verkligen hittat hem när jag började gymma. Därav min nya blogg :) Jag kommer dock säkerligen varva träningsuppdateringar med design och annat sköj!!

Vill ni hänga på så gör't vettja!


MIND YOUR OWN BICEPS

Så här års blir man ju torrare än gymnasiets religionslektioner med Kerstin. Då gäller det att ta hand om huden och smörja in sig ordentligt. Det bästa är att skrubba sig emellanåt och jag ville prova att göra en egen bodyscrub. Jag använda mig av socker, druvkärneolja, honung, tvålfärg och jordgubbsessens.
Det är otroligt lätt. Perfekt att lägga i en burk, slå rosett om och ge bort också.

♣

Vad fint att mitt finger kom med på bilden. Så brukar alla proffsfotografer göra.
Har varit på Balsta och träffat Crew:et :) Vi har några spelningar på G och smider planer.

♣

Här rullar det på. Vaknade i morse och låg kvar i sängen och bara tittade mig omkring. Gud vad skönt! Att inte göra annat än glo. Tills jag såg ett par strumpor som låg och skräpade på golvet. Så kan man ju inte ha det. Det var nog från den stunden som min dag började på riktigt.

Jag håller på att få det vintermysigt här hemma. Julmyset får vänta ett tag till...
Men det är så härligt att komma hem med lite nya växter och pilla med dem. Riktigt rogivande.
Ska plantera om lite blommor också så de får fräsch jord.


Trevlig lördag!

Har du något att säga, säg det och ingenting mer.

-Vilhelm Moberg


Ja, jag hade alltså intro för nya kursen i Textdesign i dag. Citatet ovan sammanfattar hela begreppet informationsdesign rätt pricksäkert.




source

Vänner, hembakt bröd, sofflock, öppen spis, spel och stjärnhimmel. Jag trivs så bra hos Jocke & Maria i deras stuga. Jag funderar på att bli deras katt för då kan jag ligga på deras sofflock mest hela tiden.

Spontana presenter är så himla fint. Att någon har sett en sak och tänkt på dig.

 Som den här verktygslådan. Jag har letat efter en gammal i plåt som gärna ska vara lite rostig. Så hittade Marty den. När jag satt med nosen i röriga kompendium och tusen böcker och deppade över plugget kom hon med den.

Nu gör det inget om jag har en verktygslåda ståendes framme. Den är ju så fin.

Ytterligare en anledning till att jag är riktigt glad är beskedet jag fick i dag. Jag klarade antagningarna och blev utvald till att bli gyminstruktör.

Hur sjukt bra är inte det! Jag ville hoppa, skrika och klättra i taket när jag fick reda på det. Men det gick inte för jag hade bara en bensträckare i skolan just då. Det jag fick höra i motiveringen var helt out of my head. Jag tänkte "är jag så bra? Tänk om jag är det! Oj!" Bland annat att jag har ett helhetstänk som rör mer än bara att kämpa på gymet, att jag ser människor och är som klippt och skuren för rollen. Det tyckte jag var fint.

Så nu spänner jag mina kluttar på armarna och skuttar in i nya äventyr och utmaningar.

Ni skulle bara veta kära ni. Hur lättad jag är. I tio veckor har jag jobbat med olika delmoment som slutat i ett stort projektarbete i informationsdesign. Nu är det över. I dag redovisade vi resultatet och några höjdare kom för att lyssna. Läskigt men bra.

Jag har alltid varit så "bra" på att inte tro på mig själv. Att låta oförnuftiga känslor ta över mitt förstånd. Men nu har jag nåt inom mig som jag aldrig haft förut. Eller kanske haft men inte känt till och som jag börjar lära mig att använda. Antar att jag kan tacka fantastiska T för det, min supercoach.

I går firade vi ju att tentan var över. I dag firade vi med sushi att båda delkurserna är över. Jag hade en liten olustig känsla i kroppen efteråt. Inte av sushin-firandet utan efter presentationerna (som f.ö varade i fyra timmar med bara 15 min paus...). Ni vet när spänningar släpper och kroppen undrar "Är det över nu så jag kan slappna av eller är det en fälla?". Så jag gick till gymet för att göra av med skitenergin. Gick riktigt bra :D High five!

Sen tappade jag upp ett hett lavendelbad med tända ljus runt hela badkaret. Alltså att bara slappna av, andas och finnas i sig själv är ta mig tusan bland det bästa jag lärt mig. När jag väl "klarar av det".

Nu är jag alltså här, utan stress och ångest över skolan. Konstig och underbar känsla. Nu kommer nya friska vindar.

Jag är så glaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaad.



Images: weheartit

Nu har jag varit i skolan och jobbat med det absolut sista i grupparbetet. Hunnit kasta i mig mat och nu ska jag äntligen träffa Maria. Åh vad jag behöver det. Feel-good-tid. Sen är det tentaplugg för att avrunda med Vin-tisdag och middag med några klasskompisar. Undrar vad de tycker om att jag förstör vin-tisdagen med läsk...

Fiskartröjan, kanske mer känd som "Pippitröjan" är ju en klassiker. En älskad sådan! Kan nog tro att de flesta hade en sån som barn, i alla fall jag. Givetvis vill jag nu som s.k vuxen ha en likadan. Jag bara måste ha en sån! Allra helst vill jag hitta en tant som kan sticka den till mig. Det går bra med unga och manliga tanter också. Men tantgjord ska den vara.

Denna variant finns hos Emma & Malena. Varför inte köra på trosor i samma stil när man ändå är i farten? :)

Jag är ju lite i Eskimåträsket. Dem som känner mig vet att jag kommer in på spår som jag kör stenhårt på tills jag tröttnar och byter. :P Men eftersom jag har gått in för att inte frysa i vinter så leddes jag lite per automatik in på detta. Jag har en bild på mig när jag är typ fem som jag måste visa nån gång. Där ser jag ut som en eskimå så det heter duga.

Fast jag står ju stadigt med ena benet i kulturtants-världen också. Det fick jag bekräftat när Sissela gav mig tio kulturtantspoäng för en poncho jag fyndade på myrorna i helgen. Det roliga är ju att jag skojade med henne om kulturtanten i somras. Sen måste jag ärvt stafettpinnen i samma veva som hon rakade av sig håret och nu passar förträffligt bra i röda spetsklänningar.

Tillbaka till det här med eskimå. Jag har fyndat igen! Jag dööööööör vad jag har fyndat i dag. Eskimåfyndat. Måste visa i morgon när jag kan fota i lite dagsljus. Är ju så trist med blixtar och skit i bland.

Ja och sen har jag fyndat even more. Haha. Länge leve second hand. Eller vad sägs om ett par oanvända svarta Whyred-jeans i min storlek för 200 kr? Ta-daa!

Hej så länge!



Image: http://www.heidicody.com

I dag har man grejer på schemat minsann. Måndagen visar visst vart skåpet ska stå. Först ska jag till skolan och trycka foldern som är slutresultatet av flera veckors....hm. Kämpande. Och en och annan hårtest har väl slitits från min skalle. Sen ska jag möta upp min ateljékollega och planera inför sommaren. Hej förutseende! Därefter ska jag till sjukgymnasten. För att sen plugga till tentan.

Men tar man på sig glada kläder så lurar man hjärnan. Eller kanske visar hjärnan hur det faktiskt ligger till. Det är en bra dag!

Ja, så här glad kan man vara efter träningen. R min svettkompis har fått en hang-up på trappmaskinen och börjar snacka om trapp-VM. Här är man målinriktad. Jag har märkt att det känns jättebra för både mage och rygg då man kan jobba med hållningen. Att man flyter ut till en liten pöl under tiden är ju bara trevligt. Sen lär jag honom mina balans/stabilitetövningar. Det var någon som undrade om det är pilates jag gör. Jag har aldrig gått på pilates men de övningarna jag får lära mig görs säkert under ett sådant pass. Jag kan visa nångång med bilder. Det är simpla instruktioner men att hitta den inre musklerna och jobba med dem är desto svårare.

Nu tjänade vi en timme på att klockan drogs tillbaka. Det fattade ju inte min inbyggda mat- och sovklocka. Så jag var uppe klockan 6 pigg o glá. Passade på att rensa ut ännu mera kläder som jag har försökt ta bit för bit. En del kläder sparar man för att de är fina fast man vet att man ändå inte kommer använda. Hm. Min syster har tidigare varit en bra arvtagerska. Fast den damens garderob känns mer utvecklad än min så det borde numera vara jag som får ärva av henne...Ha ha. Men visst känns det skönt när man gör sig av med flera kassar av onödigheter. Feng shui:ar loss och känner hur ordningen och redan infinner sig :D

In speak of Ordning och Reda, i den butiken får struktur-Vicky total tillfredställelse. Kaos kan man ha på vissa specificerade och avgränsade områden. Bara man har full koll på andra. Så när jag var i stockholm nu så bara gick jag där och njöt av ordningen. Köpte mig bland annat ett fodral till min kommande Iphone (som jag fortfarande ivrigt väntar på) och en nyckelring.

Tidigare har jag inte varit så förtjust i såna här klumpskor. Blev inte imponerad av UGG:sen man såg på var och varannan hollywoodkändis till en början. Vet inte om det berodde på att de bar dem till korta jeansshorts och slitna extensions. Sen kunde man ju till och med köpa kopior i nån plastig variant på Ica Maxi. Numera fattar jag att de äkta har en viss funktion- när det är kallt.

Eftersom mitt stora projekt att hålla sig varm är i full gång så har jag börjat snegla på potentiella skor. Ni har väl hört att det kommer bli den kallaste vintern på 1000 år...? Om det stämmer så måste vi ta lärdom av eskimåer och samer. Jag vill ju gärna ha en egen ren faktiskt, plus att jag nästan ser ut som en eskimå  i ansiktet, haha. Likheterna var i alla fall slående när jag hade stickekofta som femåring.

Så hittade jag märket Mou och jag kan bara säga att jag älskar skorna! De ser så härliga ut. Dessutom är de handgjorda, "ethical- and ecofriendly". How sweet isn't that!






Kolla in deras hemsida med alla fina bilder! ---> http://www.mou-online.com/home.aspx

Bland det modigaste jag utsätter mig för just nu är inte att möta mina rädslor. Visst är det starkt i sig. Det krävs så mycket mer av en höjdrädd att hoppa från en klippsats. Än det är för en som njuter av utmaningen med höga höjder. Det är alltid den räddaste som är modigast när den väl bestämmer sig för att göra det. Modiga vill vi alla vara.

Min största rädsla kanske inte heller är att misslyckas. Ett misslyckande i sig lär mig något. Den får mig att utvecklas och växa. Nej, min största rädsla är mig själv när jag väl misslyckas. Hur hårt jag dömmer mig själv.
Därför är jag i dag lätt ända in i själen. Jag mötte en rädsla. Som jag till en början lyckades hålla i schakt. Jag skulle lika gärna ha kunnat genomfört det galant. I bland blir bara situationer inte som man tänkt sig. Sinnesstämningen förändras eller man låter vissa tankar få ens tro på sig själv att falla som dominobrickor. Likväl gjorde jag det jag var rädd för. Enligt mig själv lyckades jag inte utifrån vad jag egentligen borde kunnat prestera. Här spelar det ingen roll vad alla andra säger. Att jag gjorde det bra och var duktig. Nu handlar det om mig och min uppfattning av mig själv. Jag tyckte inte det var bra.

Men jag har äntligen kommit till det stadiet då det inte spelar någon roll. Ingen roll. Det gör att jag fortfarande efter min prestation kan le och faktiskt ta mig själv på axeln och säga "bra". Bra gjort, oavsett. Bara för att jag gjorde det, resten är som damm på min axel. För min prestation är inte synonymt med mig som person. Det känns bara så skönt att inte värdera sig själv efter något sådant. Utan bara låta det vara. Let go.

Jag kanske inte är lika rädd för mig själv längre. Att det är det som har hänt. För jag jobbar med mig själv och inte mot mig själv.

Fega människor can kiss my bacon. Det är en sak att vara feg för att man är rädd för något. Då ligger det ett mod i att försöka övervinna. Men feghet som handlar om att bara skydda sitt eget fläsk, det är så himla lågt. Man snackar om att "man bara säger vad man tycker". (Mhm, i vissa situationer ja där bara vissa hör..) Så det är synonymt med modigt och ärligt? Sen när det väl dyker upp en situation då ärligheten skulle sitta på sin plats. Ja då tar man fläsket och springer.